Stress
Behövde bara skriva av mig lite här under, inget viktigt att läsa. Snön faller stadigt utanför mitt fönster. Jippie. Not.
Just nu är en av dom stressigaste tiderna på året för mig. Why you ask? Because min pappa jobbar inom snöröjningen och nu när snön väl kommit hit så kommer det vara väldigt stressigt hemma. De ringer dygnet runt och han måste åka iväg direkt då. Så när ska vi äta mat, hmm kanske kan vi ha den klar om en halvtimme så pappa hinner äta. Nej, 5 min innan maten är klar så ringer dom honom. Ska vi kolla på en film? Efter en kvart ringer dom. Åka till Ikea, tänk om dom ringer. Slipa en vägg, tänk om dom ringer.
Ja, ni fattar nog vad jag menar. Så när dom ringer så rusas det till telefonen, sen vidare till köket där kaffet måste kokas och hällas i termos, macka ska med och kanske lite mat. Är det natt så behövs ju frukost till morgonen och mat till dagen. Sen ska rätt kläder på och snabbt ut till bilen. Shit, då har han glömt plånbok/snus/vattenflaska/nycklar/matlåda. Ja det det blir väldigt stressigt och man bara väntar på att dom ska ringa liksom. Det blir som att man inte riktigt slappnar av.
Och om någon ringde kl 4 på natten, skulle inte ni bli lite griniga? Det hände i natt och jag hade skitsvårt att somna om. Så självklart glömde jag bort ett möte och en uppgift jag hade, känns riktigt dåligt av mig. Men jag blir stressad av min pappa som är stressad för sitt jobb. Det är konstigt hur det där är, att en enda person kan stressa upp en så mycket.
Oj så klagande det lät nu då. Men det är jobbigt i en familj att ta hänsyn till alla. Och om en person går runt och är stressad 24/7 så blir resten av familjen påverkad, det är inte konstigt med det. Att jag sen är minstingen som vill hålla alla på bra humör och hjälpa till överallt gör att jag ibland glömmer bort att stanna upp och tänka efter vad jag egentligen borde göra. Som att öva poser, läxor, uppgifter, maten och massa annat. En stor sak är vänner, jag blir så stressad att jag ska hjälpa till hemma att jag inte får tid eller ... jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag på något sätt glömmer bort att jag måste finnas som vän för andra eftersom jag bara fokuserar på det här hemma och jag glömmer även bort mig själv... Uff psykologi säger jag bara.
Just nu är en av dom stressigaste tiderna på året för mig. Why you ask? Because min pappa jobbar inom snöröjningen och nu när snön väl kommit hit så kommer det vara väldigt stressigt hemma. De ringer dygnet runt och han måste åka iväg direkt då. Så när ska vi äta mat, hmm kanske kan vi ha den klar om en halvtimme så pappa hinner äta. Nej, 5 min innan maten är klar så ringer dom honom. Ska vi kolla på en film? Efter en kvart ringer dom. Åka till Ikea, tänk om dom ringer. Slipa en vägg, tänk om dom ringer.
Ja, ni fattar nog vad jag menar. Så när dom ringer så rusas det till telefonen, sen vidare till köket där kaffet måste kokas och hällas i termos, macka ska med och kanske lite mat. Är det natt så behövs ju frukost till morgonen och mat till dagen. Sen ska rätt kläder på och snabbt ut till bilen. Shit, då har han glömt plånbok/snus/vattenflaska/nycklar/matlåda. Ja det det blir väldigt stressigt och man bara väntar på att dom ska ringa liksom. Det blir som att man inte riktigt slappnar av.
Och om någon ringde kl 4 på natten, skulle inte ni bli lite griniga? Det hände i natt och jag hade skitsvårt att somna om. Så självklart glömde jag bort ett möte och en uppgift jag hade, känns riktigt dåligt av mig. Men jag blir stressad av min pappa som är stressad för sitt jobb. Det är konstigt hur det där är, att en enda person kan stressa upp en så mycket.
Oj så klagande det lät nu då. Men det är jobbigt i en familj att ta hänsyn till alla. Och om en person går runt och är stressad 24/7 så blir resten av familjen påverkad, det är inte konstigt med det. Att jag sen är minstingen som vill hålla alla på bra humör och hjälpa till överallt gör att jag ibland glömmer bort att stanna upp och tänka efter vad jag egentligen borde göra. Som att öva poser, läxor, uppgifter, maten och massa annat. En stor sak är vänner, jag blir så stressad att jag ska hjälpa till hemma att jag inte får tid eller ... jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag på något sätt glömmer bort att jag måste finnas som vän för andra eftersom jag bara fokuserar på det här hemma och jag glömmer även bort mig själv... Uff psykologi säger jag bara.
Kommentarer
Trackback
