liten tuva
Varje gång jag läser en bok eller ser på en film så associerar jag alltid olika karaktärer med mig själv eller mina vänner. Och självklart med mina ovänner, de liknar oftast de fula häxorna eller liknande... Ops.
Men skillnaden mellan en bra och dålig film, serie, bok what so ever, är ofta hur personerna framställs. Verkar dom trovärdiga? Känner man igen sig i dem?
Det här är en metod som de känner till i branchen och försöker koppla ihop vårat liv med karaktärenas. Vem har inte ett svart får i släkten eller en pratglad kompis? Samma tankesätt ser man även i reklamer. Men där har de vinklat det för att få oss att vilja ha det som de gör reklam för, hela familjen är samlad och alla låter och stökar. När man tar fram chokladasken så tystnar alla och vänder sin uppmärksamhet mot den och allt det där ni vet. Eller den perfekta familjen i det perfekta köket med de perfekta flingorna. De vill att vi ska koppla, klicka, med reklamen och de som är i den, vi vill ha det som i reklamen eller känna oss som de gör just i det perfekta ögonblicket. Och det kan vi om vi köper deras vara.
Men tillbaka till filmer och böcker. Jag gillar när det är små personlighetsdrag som verkligen passar in på mig själv. Som när någon vinner alla tävlingar i OS, det är så jag. Eller vänta tänker jag på reklamer nu? Oj, klantigt av mig... Hmm jag menar när någon klantar till det lite för sig och ser på saken så som jag skulle göra. Små saker är det ofta som spelar störst roll tycker jag. Liten tuva stjälper ofta stort lass, it's the little things that matter most.
Så varför pratar jag om det här då? Jo jag läser för tillfället en bok som skildrar personers relationer otroligt bra och såg även Kalenderflickorna precis. Den filmen rör mig lite för man känner igen sig lite i de flesta karaktärerna eller vet någon annan som gör det. Och att de gör sin kalender för att samla in pengar till en bänk, till minne av en av deras män som dog i cancer. De får verkligen kämpa och det händer väldigt mycket personliga saker med alla karaktärer så det är verkligen många som kan känna igen dig i filmen tror jag. Den är fin helt enkelt och just för att det är till cancer så tror jag att jag känner mig lite extra träffad.
Men skillnaden mellan en bra och dålig film, serie, bok what so ever, är ofta hur personerna framställs. Verkar dom trovärdiga? Känner man igen sig i dem?
Det här är en metod som de känner till i branchen och försöker koppla ihop vårat liv med karaktärenas. Vem har inte ett svart får i släkten eller en pratglad kompis? Samma tankesätt ser man även i reklamer. Men där har de vinklat det för att få oss att vilja ha det som de gör reklam för, hela familjen är samlad och alla låter och stökar. När man tar fram chokladasken så tystnar alla och vänder sin uppmärksamhet mot den och allt det där ni vet. Eller den perfekta familjen i det perfekta köket med de perfekta flingorna. De vill att vi ska koppla, klicka, med reklamen och de som är i den, vi vill ha det som i reklamen eller känna oss som de gör just i det perfekta ögonblicket. Och det kan vi om vi köper deras vara.
Men tillbaka till filmer och böcker. Jag gillar när det är små personlighetsdrag som verkligen passar in på mig själv. Som när någon vinner alla tävlingar i OS, det är så jag. Eller vänta tänker jag på reklamer nu? Oj, klantigt av mig... Hmm jag menar när någon klantar till det lite för sig och ser på saken så som jag skulle göra. Små saker är det ofta som spelar störst roll tycker jag. Liten tuva stjälper ofta stort lass, it's the little things that matter most.
Så varför pratar jag om det här då? Jo jag läser för tillfället en bok som skildrar personers relationer otroligt bra och såg även Kalenderflickorna precis. Den filmen rör mig lite för man känner igen sig lite i de flesta karaktärerna eller vet någon annan som gör det. Och att de gör sin kalender för att samla in pengar till en bänk, till minne av en av deras män som dog i cancer. De får verkligen kämpa och det händer väldigt mycket personliga saker med alla karaktärer så det är verkligen många som kan känna igen dig i filmen tror jag. Den är fin helt enkelt och just för att det är till cancer så tror jag att jag känner mig lite extra träffad.
Kommentarer
Trackback
